Hej igen

Long time no see! Närmare bestämt ett och ett halvt år. Inte månader, utan ÅR. Herregud så tiden går. Är det nån som minns att jag nån gång ens bloggat?

Sitter på jobbet och väntar på att min arbetstur ska börja och fick plötsligt lust att skriva igen. I och med skolan (som jag numera är färdig från, så ni kan kalla mig fysioterapeut) försvann min skrivlust med examensarbetet. Det var en lång och jobbig process och då arbetet var klart hade jag ingen lust att skriva något mera, typ nånsin. Men vet ni, jag har börjat skriva dagbok ibland och märkte hur skönt det är att få ut alla tankar som snurrar i huvudet. Just nu finns det ungefär en miljon tankar i mitt huvud. Både den här och nästa vecka är fyllda med program nästan från morgon till kväll och då känns det ganska skönt att skriva och kanske få lite ordning på tankarna.

Jag har egentligen ingen aning om jag kommer att fortsätta blogga, för har liksom inte några planer med bloggen eller tankar på vad jag vill skriva. Kanske jag ändå nu och då skriver ett inlägg om det nu känns bra för mig själv. Om nån vill läsa är det fritt fram. Haha.

Om sömn, eller frånvaro av sömn

Jag har länge haft svårt att somna på kvällarna och ligger ofta vaken till ett eller två på natten. Efter fredagen är det ännu svårare att somna och jag förstår inte hur det kan vara så svårt att göra något så enkelt som att sova. Jag ligger och vrider och vänder mig och miljoner tankar far genom huvudet. Jag får inte tag på några vettiga tankar överhuvudtaget, utan tankarna kan vara om allt från morgondagens program till funderingar om examensarbetet. Det har inte hänt bara en eller två gånger att jag i panik trott att jag glömt något superviktigt och har hoppat upp ur sängen för att kolla kalendern bara för att inse att den är lika tom som senast jag kollade. Mitt minne är ungefär två sekunder långt och ibland vet jag inte om något jag minns hänt i en dröm eller på riktigt. Jag önskar att jag kunde vakna och inse att jag drömt att två av mina vänner dött alltför tidigt, men tyvärr kommer det väl inte att hända.

 

Önskar att jag kunde sova som lilla jag här på bilden lite hur och var som helst.

 

Vad ska man göra för att få sova?

Om rykten och medier

Det är väl kanske lite ovanligt för mig att på bloggen reflektera över vad som händer i världen just nu om det inte råkar angå mig hemskt mycket, men nu gör jag ett undantag.

Ingen har väl missat Germanwingsplanet som kraschade i veckan och jag gissar att ingen heller har undgått mediastormen som härjat efter kraschen. Varje gång det kommer upp något litet nytt så skrivs det i både seriösa och mindre seriösa medier om det. Det är en kamp om att vara den första att komma ut med ny information och gärna chocka läsarna med bilder och rubriker som lockar nya läsare. Till vilken nytta? Blir vi faktiskt gladare av att läsa allt det tidningarna pumpar ut i en aldrig sinande ström? Och min viktigaste fråga, varför är det så viktigt att få ut info innan någon ens hunnit bekräfta att det är sanningen?

Enligt de första uppgifterna var piloterna i planet medvetslösa då det kraschade, sedan kom infon ut att ena piloten var ensam i cockpit, plötsligt läste jag någonstans att andrepiloten just hade konverterat till islam och så vidare i all oändlighet. Hur mycket skadar inte alla de här uppgifterna både de som omkom i kraschen, deras anhöriga och andra också? Det finns så många osanna rykten att man får svårt att skilja dem från vad som är sanningen och medierna krigar fortfarande om att vara först ut med info. Skulle inte det viktigaste i det här, och alla liknande fall, vara att låta olycksutredarna arbeta ostört och först sen gå ut med officiella och sanna uppgifter både med respekt för de drabbade och också för att inte sprida rykten som sen visar sig felaktiga? Att peka ut en skyldig är lätt och medierna snappar snabbt upp rykten, men om det sen visar sig att ryktena inte stämde är det nästintill omöjligt för den som felaktigt blivit utpekad som skyldig att bli av med stämpeln.

Jag tar absolut inte ställning nu till vad som är sant och vem som är skyldig och oskyldig i Germanwingsfallet, det klarnar tids nog, men jag tycker det är viktigt att fundera på mängden information vi får från alla håll och vad som är relevant att veta så tidigt som en timme efter en olycka och vad som kanske kan vänta.