Ännu ett inlägg om Galan

Huhhu alltså vilket veckoslut! Att få tillbringa det med två av mina bästa vänner Sandra och Paula gjorde det ännu bättre och så träffade jag en massa fina människor vars bloggar jag läst ren en tid. Jag vet inte vad för blyghet jag fick där på plats då jag inte vågade gå fram och tala med några jag gärna talat med, men min blogg är ju så liten och ingen känner mig så vad ska jag nu gå fram och hälsa då. Kände jag. Jag fick i alla fall träffa Anne och Hannah som var programvärdar och som jag känner från förut så dem kunde jag tala med utan att skämmas hemskt mycket i alla fall :’D

Jag tror jag lovade posta en video från galan, men jag är sämst på att editera och min dator kraschade och stängde av sig igår på dagen då jag började så det tar en stund här ännu… Ni kan njuta av lite bilder under tiden.

Outfit

Le me och min outfit. Fast jag säger det själv så måste jag säga att jag älskar skorna <3 Minna Parikka

fb

Gick in på facebook på vägen hem och det första som mötte mig var tre bekanta ansikten. (Tryck på bilden för att komma till artikeln).

Vi tre <3

Vi tre <3

Annonser

GALA!

Hej på er! Har ni hunnit glömma min blogg ren? Jag har varit så sjukt trött den här hösten att jag valt bort bloggandet då jag inte egentligen haft nånting att skriva om, men i helgen blir det ju GALA så nu händer här saker!
Malin hade gjort denna lista som jag hittade hos Sandra och nu stjäl jag den ;)

1. Galan är i övermorgon, är du redo?

Galan är IMORGON! Sover över hos Paula tillsammans med Sandra idag och imorgon kör vi upp till Vasa. Vi har fixat en playlist på Spotify, idag köps skumppa och vi har planerat i månader, så ja, jag är redo!

2. Har du laddat batteriet till din kamera?

Jag bestämde mig för att ta med min GoPro (som laddas nu) och se hur bra bilder det blir med den! Tänkte filma lite också, så kanske det blir en första vlogg efter veckoslutet här på bloggen…?

3. Hur taggad är du inför galan?

Typ dör. Alltså seriöst, har längtat så!

4. Varför skall du gå på galan?

Jag har varit på alla bloggalor hittills så det hör väl till och ett veckoslut på hotell med två av mina bästa vänner låter ju faktiskt inte så dåligt fast jag säger det själv. Hehe :D
5. Hur har du förberett dig inför galan?

Köpt strumpisar. Haha. Allt annat hade jag hemma så vet inte om jag förberett mig på annat sätt, utom att göra playlisten. Paula köpte biljetterna, Sandra bokade hotellet, så jag är liksom bara med.

6. Vad skall du ha på dig?

Kläder, tänkte inte komma naken. Höhö. Me so funny. Nej, men ska ha en långklänning jag haft på en årsfest. Guld och glitter beskriver den så den blir ganska perfekt!

7. Hur ser dina skor ut?
Tänkte faktiskt slå på stort med skorna och ha mina MP ;) (men har med ballerinor också för annars dör nog både mina fötter och jag)
8. Hur mycket har du satsat på din outfit?

Med tanke på att jag hade allt hemma utom strumpisar så har jag kanske inte satsat så mycket, men jag äger ungefär 80 par skor och 30 klänningar så det fanns ju lite att välja mellan… Vadå shopaholic?

9. 4 saker som du MÅSTE ha med dig i din handväska?

Telefonen, läppomada, plånbok, biljetten ;)

10. Vad ser du mest framemot med kvällen?

Att få vara med fina vänner och hoppeligen lära känna lite nya typer också!

11. Vad är det värsta som kunde hända under kvällen?

Oj, hmm… Kommer inte på något just nu. typ att jag bryter benet på grund av mina skor :D Men det ska jag inte tänka på för I shit you not, det händer om jag börjar oroa mig.

12. Vem ser du mest framemot att träffa på galan?

Carro – Hon verkar vara en sjukt rolig typ!

Anne – Behöver jag säga mer än två ord – min idol?

Hannah – Kunde säga samma som om Anne. Dessutom har jag haft lyckan att träffa dem båda tidigare och de är båda helt fantastiska människor <3

Sandra – Har länge tänkt att jag vill träffa henne och nu händer det!

Caroline – Hennes humor är ju bara helt fantastisk.

Sen förstås Paula och Sandra, men dem får jag träffa i kväll ren!

13. Är du nervös? Varför/varför inte?

Har inte hunnit tänka på det ännu :D Lite nervös över att jag inte har nån aning om hur jag ska ha håret, eller hur jag ska sminka mig, men det fixar väl sig.

14. Vem tror du vinner priset för årets blogg?

Carro, tror jag. Jag tror jag röstade på henne också. Jag tror jag har en släng av Alzheimer då jag inte kommer ihåg det, men det är ju ren länge sen jag röstade.

15. Bästa tipset för att komma i GALAstämning på lördag?

Citerar Sandra här: ”Bra musik, ingen stress, skumpa, bästa vännerna! Vi ses väl?”

Fyra år

Idag, den 15 september för exakt fyra år sedan dog en av de finaste vännerna man kan ha och idag är det exakt fyra månader sedan min andra vän dog på nästan precis samma sätt. För fyra år sedan var jag på en kvällsseglats med mina småscouter och vädret var nästan identiskt med dagens väder. Det regnade och jag har många gånger efteråt ändå varit tacksam att det gjorde det, för det betydde att jag inte hade telefonen i fickan som jag brukar. Då mina scouter åkt hem satt jag och två andra ledare kvar på båten och jag tog fram telefonen och öppnade facebook, sådär som man brukar för att kolla vad som hänt. Min första sida var full av orden vila i frid och paniken spred sig i kroppen på en millisekund. Det kunde inte stämma, det fick inte stämma, det fanns inte i min värld. Jag läste en text där det stod att vi skulle träffas och be för J och jag försökte fortfarande intala mig själv att han nog lever och att vi ska be för att allt blir bra. Kommer ihåg att jag skrev ett meddelande till Sandra och frågade vad som hade hänt och svaret glömmer jag aldrig. ”J. olycka med mc:n o han klara sig int.” Jag har aldrig gråtit så mycket och fortfarande idag rinner tårarna då jag sitter och skriver det här.

J var en sån där person som blev vän med alla han träffade. Han var den mest osjälviska personen jag nånsin känt och fast han själv var ledsen eller hade det tungt så tröstade han och fanns där för alla. Hans kramar är något jag aldrig kommer att glömma och sättet han mötte en med ett stort leende och alltid ett ”EMMMMAAA” och en kram som gjorde att man glömde alla sina problem en stund. Jag kan ibland vara ledsen över att jag inte har så mycket foton på mig och honom, men sen inser jag att de starkaste bilderna ändå finns i mitt hjärta och därifrån försvinner de ingenstans <3

Ny header!

Då jag flyttade till wordpress från ratata orkade jag inte riktigt fundera på min header, utan gjorde en nästan identisk som den jag hade haft på ratata. Igår blev jag ändå trött på att se samma bilder jag sett i huuuuur många år som helst och då jag igår var hos Sandra knåpade hon ihop en ny header åt mig! Fattar ni hur fina vänner jag har?

Jag måste fräscha upp ert minne lite, så här har vi den gamla:

 
Och så den nya:

  

Vad tycker ni? För mig känns den så mycket lugnare den nya och beskriver ju mig också precis med alla färger, lejonmanen och så Lilla My, samma  som jag har tatuerad på mitt ben <3
Igår då jag kom till Sandra blev jag dessutom bortskämd med hemgjorda hamburgare, blåbärspaj och lite mini-spa och så fick jag såklart mysa med Sagisen och prata med min Snadra (kolla hennes smeknamn här ;) ) <3 
   

  
Det känns alltid så ljuvligt att komma till dem, för det känns inte som att jag är gäst där utan känns mer som att jag är en del av familjen. Hur ska jag klara mig då jag flyttar tillbaka till Helsingfors om en vecka och inte kan köra dit bara sådär?

Begravning

Idag är det dags för begravning och jag vet inte varför jag alltid börjar stressa över så irrelevanta saker före begravningar (låter som att jag skulle ha varit på tusentals, men riktigt så illa är det inte).  Jag hatar att fundera vad jag ska ha på mig, hur jag ska ha håret, vad jag ska ha för skor och det är absolut ingen som bryr sig om det! Ingen går ju på begravning för att se vad andra har på sig, men jag klär mig typ aldrig i helsvart så det känns så främmande för mig. (Jag skulle vara världens sämsta goth.) Jag har sagt det förr och jag blir alltid påmind om det då det vankas begravning så jag kan ju lika gärna säga det igen. Min begravning ska påminna om mig och därför ska man vara färggrant klädd då det blir dags för min begravning. Ju mer färger, desto bättre. Sen hoppas jag att jag inte dör ännu på många år, men nu vet ni i alla fall klädkoden.

Så. Nu kan jag kanske börja fokusera på vad som egentligen är viktigt idag, men mitt huvud fylls av så underliga tankar då jag stressar över något. Skulle vilja plocka några liljekonvaljer, men var gör man nu det mitt i staden? Kanske skippar och försöker sluta stressa istället.

Tack

Det här veckoslutet har igen fått mig att se vilka underbara, fina vänner jag har och hur snälla totalt främmande människor kan vara. Jag har fått massor fina kommentarer och meddelanden och de värmer mer än ni någonsin kan förstå. Fast ingen kan göra allt bra igen känns det bra att veta att det finns så mycket människor som bryr sig om mig på olika sätt och som jag kan tala med då jag behöver.

Igår fick jag träffa fina Paula och vi gick på lunch till mitt nya favoritcafé/restaurang/bryggeri Il Birrificio på Fredriksgatan i Rödbergen. Vi var sen på bio och tittade på filmen vi skulle se redan samma veckoslut som årsfesten var, men efter en lite för fartfylld natt då med sjukhusbesök för min del fick vi flytta på bion, men igår hade vi äntligen tid att träffas och se Still Alice och jag fick gråta lite mer.

Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är en mycket välrenommerad Harvardprofessor på höjden av sin karriär när hon märker att hon börjar glömma saker. Först ett ord då hon håller en föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över men som är en skrämmande upplevelse för den osedvanligt strukturerade och skärpta Alice. Och så den dag då hon under sin joggingtur i city upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal. Romanen är skriven ur Alices perspektiv, och vi får under två års tid detaljerat följa hennes gradvisa insjuknande, till den dag då hon inte längre vet vem hon är.” (Utdrag från bokus.com om boken Fortfarande Alice av Lisa Genova som filmen bygger på)

Veckoslutet har annars gått i feberns tecken. Hade ganska hög feber på fredag kväll då jag kom hem efter ett pass SUP fit&balance (som för övrigt var sjukt roligt) och resten av veckoslutet har jag försökt ignorera stegringen, snoret som fyller halva huvudet och det faktum att jag inte har någon röst. Idag var det sängläge som gällde och jag har druckit en och en halv liter te. I shit you not. Har ändå lika ont i halsen, men imorgon kväll borde jag orka med utbildning för ett jobb jag har på onsdag morgon, så hoppas att jag mår bättre imorgon.

Tack igen alla ljuvliga som har skrivit till mig på olika sätt. Utan er skulle jag inte orka så här bra. <3

Lördag

Så jäkla bra kväll igår hos Linn med Benjamin, Matias, Kirkkis, Sebbe, Jessica och Annika.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c6d/31063839/files/2015/01/img_2235.jpg

Matias har blivit expert på att ordna fester hos andra så han fixade så att Linn hade tupare. Vi bjöds på sjukt god grön ärtsoppa med bacon och kladdkaka till efterrätt och Matias hade med sig förfestspelet som han gett till sin syster i julklapp där man genom att flytta framåt på spelplanen skulle göra en massa utmaningar, svara på frågor och dricka en del.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/c6d/31063839/files/2015/01/img_2236.jpg

Vid halv ett vandrade vi iväg till Kaunis Kampela och två då de stängde borde man ju ha tagit sig hemåt, men vi slutade hos en ny bekantskap till mig, Robert, där vi spelade några omgångar Corona tills jag och Linn vid fyratiden gick hem till henne och sov ett par timmar. Vi konstaterade att resten av året komma ihåg att gå hem senast kl.2 för det händer aldrig något bra efter två så det är bättre att bara sova. Idag har varit en hemskt trög dag och det enda jag fått till stånd är inköp av ett par nya leggings och lite mat.