Kärlek

Mitt hjärta smalt lite på måndag och tisdag då jag fick träffa ”mina” barn igen. På måndag hade ena tvillingkillen på fyra och ett halvt år konstaterat att jag inte varit hos dem på länge och tyckte att det var ganska bra att jag hälsade på igen. Lilltjejen på tre år blev ledsen då jag skulle åka och tyckte att jag aldrig får åka. Lite senare meddelade hon åt mig att hon flyttar hemifrån och då jag frågade vart hon ska flytta tyckte hon att hon kan flytta till mig.

 

Nej, det var inte så här varmt igår, utan förra sommaren.

Igår då jag igen hämtade barnen från dagis kom ena killen springande och gav mig en kram så fort han såg mig. Alltså sitä rakkauden määrää <3 Jag är så tacksam för att jag får vara en del i deras liv och får se dem växa upp. ”Mina” fina, ljuvliga barn.

Privilegium

Jag kan berätta att man känner sig ganska privilegierad då föräldrarna till barnen man vaktar kommer hem och undrar vem som har flätat dotterns hår och berättar att det finns två människor på jorden som alls får röra hennes hår, mummi och jag tydligen. Det känns ju nästan som om man hör till familjen ren <3