Tack

Det här veckoslutet har igen fått mig att se vilka underbara, fina vänner jag har och hur snälla totalt främmande människor kan vara. Jag har fått massor fina kommentarer och meddelanden och de värmer mer än ni någonsin kan förstå. Fast ingen kan göra allt bra igen känns det bra att veta att det finns så mycket människor som bryr sig om mig på olika sätt och som jag kan tala med då jag behöver.

Igår fick jag träffa fina Paula och vi gick på lunch till mitt nya favoritcafé/restaurang/bryggeri Il Birrificio på Fredriksgatan i Rödbergen. Vi var sen på bio och tittade på filmen vi skulle se redan samma veckoslut som årsfesten var, men efter en lite för fartfylld natt då med sjukhusbesök för min del fick vi flytta på bion, men igår hade vi äntligen tid att träffas och se Still Alice och jag fick gråta lite mer.

Alice Howland, lyckligt gift och med tre vuxna barn, är en mycket välrenommerad Harvardprofessor på höjden av sin karriär när hon märker att hon börjar glömma saker. Först ett ord då hon håller en föreläsning, något som vanliga människor inte ens skulle reflektera över men som är en skrämmande upplevelse för den osedvanligt strukturerade och skärpta Alice. Och så den dag då hon under sin joggingtur i city upptäcker att hon inte vet var hon befinner sig. Hon söker läkare och får diagnosen tidig Alzheimer. Hon är femtio år gammal. Romanen är skriven ur Alices perspektiv, och vi får under två års tid detaljerat följa hennes gradvisa insjuknande, till den dag då hon inte längre vet vem hon är.” (Utdrag från bokus.com om boken Fortfarande Alice av Lisa Genova som filmen bygger på)

Veckoslutet har annars gått i feberns tecken. Hade ganska hög feber på fredag kväll då jag kom hem efter ett pass SUP fit&balance (som för övrigt var sjukt roligt) och resten av veckoslutet har jag försökt ignorera stegringen, snoret som fyller halva huvudet och det faktum att jag inte har någon röst. Idag var det sängläge som gällde och jag har druckit en och en halv liter te. I shit you not. Har ändå lika ont i halsen, men imorgon kväll borde jag orka med utbildning för ett jobb jag har på onsdag morgon, så hoppas att jag mår bättre imorgon.

Tack igen alla ljuvliga som har skrivit till mig på olika sätt. Utan er skulle jag inte orka så här bra. <3

Annonser

Hej!

Tänkte slänga in ett snabbt litet hej här då jag märkte att det är en tid sen senast… Vi kom hem från Taiwan för lite över en vecka sen och jag tänkte nog skriva lite mer om den resan också för vi gjorde en hel del intressant! Så ska jag också berätta lite mer om något jag gjorde första gången förra veckan, nämligen tatuerade mig! Iiik! De här bilderna är tagna precis efteråt så jag ska ta bättre bilder då båda tatueringarna (hehe, jep, tog två samtidigt) har läkt ordentligt :)

Medan ni väntar på mer intelligenta och intressanta texter kan ni kolla den här reklamvideon för Helen med André Wickström. Piggar upp alla dagar. Klicka er gärna vidare och kolla de fyra andra också. André är guld.

 

Up in the air

Medan jag skriver det här sitter jag i flyget 10,5 km ovanför Ryssland och bara väntar på att komma ut. Såna här nästan tio timmars flyg suger lite musten ur en och då kroppen inte vet om den ska vara trött eller pigg blir det inte direkt lättare. I Finland är klockan nu 4. I Taipei 9. Istället för att sova har jag kollat på mig själv på flygets ”tv”. Haha. Gissa om jag blev överraskad då jag hittade ett avsnitt ur en serie som filmades då Nora var lucia 2011 där de beskrev olika jultraditioner! Kändes lite lustigt att kunna titta på mig själv. Hade lust att ställa mig upp och berätta åt hela flyget att de kan se mig, men fegade ur och tittade bara själv.

 


En massa roliga minnen har jag från det där mitt första år som tärna då jag också var kandidat själv! :)

Eftersom jag inte var trött kollade jag också en film. Jag hade tänkt se ”If I stay” på bio då den kom ut, men det blev aldrig av så jag såg den nu istället och satt och grät floder här i mörkret.

Utanför fönstren är det helt ljust, men kanske jag borde sova någon timme i natt. Det blev lite panik med packandet (precis som det brukar för mig) och jag packade alla mina grejer på kanske 20 minuter så det blir spännande att se vad jag har med då vi kommer fram. Jag glömde deodorant och solglasögon och så hade jag tänkt ta bort alla onödiga kort från plånboken, men det glömde jag så jag kan ju försöka få plussa-poäng i Taipei…