Hej igen

Long time no see! Närmare bestämt ett och ett halvt år. Inte månader, utan ÅR. Herregud så tiden går. Är det nån som minns att jag nån gång ens bloggat?

Sitter på jobbet och väntar på att min arbetstur ska börja och fick plötsligt lust att skriva igen. I och med skolan (som jag numera är färdig från, så ni kan kalla mig fysioterapeut) försvann min skrivlust med examensarbetet. Det var en lång och jobbig process och då arbetet var klart hade jag ingen lust att skriva något mera, typ nånsin. Men vet ni, jag har börjat skriva dagbok ibland och märkte hur skönt det är att få ut alla tankar som snurrar i huvudet. Just nu finns det ungefär en miljon tankar i mitt huvud. Både den här och nästa vecka är fyllda med program nästan från morgon till kväll och då känns det ganska skönt att skriva och kanske få lite ordning på tankarna.

Jag har egentligen ingen aning om jag kommer att fortsätta blogga, för har liksom inte några planer med bloggen eller tankar på vad jag vill skriva. Kanske jag ändå nu och då skriver ett inlägg om det nu känns bra för mig själv. Om nån vill läsa är det fritt fram. Haha.

Annonser

En paus

Herregud, vad händer? Plötsligt bloggar jag igen efter en paus på fyra månader! De senaste månaderna har så mycket hänt att jag inte riktigt hängt med själv och det blev därför en bloggpaus och egentligen bloggläsningspaus också. Tur att man inte är storbloggare som nån saknar då man inte skriver på en tid ;)

Det största som hänt har nog ingen i min bekantskapskrets missat så mycket bilder som jag satt upp på instagram och snapchat. Hehe… Jag fick alltså i januari fast anställning på mitt favoritställe, Motivus, gymmet där jag tränat de senaste nio åren. Jag jobbar tills vidare ”bara” som asiakaspalvelija, alltså står i receptionen och fixar en massa mindre saker överallt och så håller jag emellanåt introduktion till gymträning för såna som aldrig tränat på gym förut. I planerna finns ändå en PT-utbildning och kanske nån gruppträningsutbildning, så vi får se vad det utvecklas till.

motivus

Min tid just nu delas ganska jämnt mellan bostadssökande och jobb. Jag måste flytta ut senast i slutet av juli då jag borde bli färdig från skolan till sommaren, så jag har försökt hitta en lägenhet nu då utbudet är större och efterfrågan (lite) mindre, men efter en månads sökande är jag ingen lägenhet rikare, så jag fortsätter springa på visningar. Idag ska jag till exempel se tre lägenheter…

Om en och en halv vecka börjar min sista praktik och efter att den tar slut ska examensarbetet presenteras och sen är jag färdig fysioterapeut! När blev jag så här vuxen?

Sånt som inte händer i Finland

Tydligen har jag tagit bloggpaus en god stund! Jag startade datorn efter en lång paus igår och hittade ett blogginlägg jag börjat skriva den 20 september, men aldrig skrivit färdigt. Oj. Men som jag sagt tidigare så tycker jag det är onödigt att be om ursäkt för att man inte bloggat, de flesta inser väl att man har haft annat att göra och i mitt fall är det andra mitt examensarbete som borde bli klart nu på hösten ännu och det tar en hel del tid och energi.

Igår fick jag ändå lust att berätta om en lite rolig grej och plötsligt sitter jag och knåpar ihop ett blogginlägg och kommer ihåg hur roligt det är att blogga! Inte så konstigt kanske att det är roligt att skriva annat, då det enda jag skrivit de senaste veckorna är examensarbetet och akademisk text…

Helt magisk soluppgång på tävlingen på lördag.

På veckoslutet var vi med hela min familj (minus lillasyster som är på utbyte ett helt år) i Sverige på orienteringstävling. Tävlingen gick för min del bra, men vår förenings första lag blev diskat, så alla var lite besvikna efteråt. Resan som helhet var jätterolig och jag fick träffa en av mina bästa vänner som jag ser alldeles för sällan, men för att återkomma till rubriken och det jag hade tänkt skriva om så hoppar vi till söndag eftermiddag :D

Jag hoppade på en buss från Åbo till Helsingfors på eftermiddagen och hade just satt mig ner och lyckats få en plats där ingen satt bredvid mig så jag satte i mina hörlurar och började lyssna på musik då en kvinna kom och satte sig bredvid mig och började prata med mig. Jag suckade inombords och tog ut den ena hörluren för att höra vad hon sade, men så började vi prata om träning, orientering, skola, hur finländare normalt beter sig på allmänna transportmedel och hur mycket vi båda hatar att folk nästan hoppar ut genom fönstret på bussen om man råkar titta dem i ögonen. Vi satt hela vägen och pratade och skrattade och då bussen kom fram kramades vi länge och önskade varandra en fin höst och tackade för en helt fantastisk bussresa. Vi kom ihåg att vi inte presenterat oss för varandra ännu så det sista vi gjorde var att skaka hand och Maria och jag skildes åt och åkte vidare åt olika håll.

Från att ha blivit irriterad över att nån satte sig bredvid mig och dessutom började tala med mig till att ha en av de mest givande diskussionerna på länge och en helt fantastiskt rolig bussresa krävdes inte mycket, men det är ju sånt som inte händer i Finland. Om nån sätter sig bredvid en i bussen så vänder man ju oftast bort blicken och höjer volymen i sina hörlurar för att säkert inte behöva vara social, men om vi oftare skulle vara lite öppnare och bjuda lite på oss själva kan man träffa helt galet fina människor! Det blir min utmaning i höst; säga hej eller åtminstone titta folk i ögonen och le då jag möter dem och sprida lite värme på det sättet.